Lundakarnevalen och Sydsvenskan - lika jämställda?

Sydsvenskan har tagit upp ett viktigt problem inom Lunds studentvärld: jämställdhet, eller bristen av jämställdhet. Det är ett problem som funnits länge på alla nivåer inom alla områden, men också ett problem man aktivt arbetet med under många år. Det är ett problem som behöver sin granskning av den tredje statsmakten, men som man tyvärr inte mäktar med. För precis som att all jämställdhetsdebatt på nätet automatiskt mynnar ut i en "tsunami av invektiv, kvinnohat och barnsligheter", mynnar Sydsvenskans granskning automatiskt ut i att mäta en, säger en, faktor: hur många kvinnor har varit karnevalsgeneraler sedan 1849?
Visst säger det måttet något, nämligen att det brister i jämställdhetsarbetet inom Lunds studentvärld. Men det finns andra, enligt min mening viktigare poster: AF:s ombudsman, LUS ordförande, kårordförande. Det finns andra viktiga poster inom Lundakarnevalen också, och kollar man där ser man att t ex Karnevalskommittén har haft kvinnlig majoritet åtminstone under de två senaste karnevalerna.

För hur känns det att faktiskt arbeta aktivt med frågorna och ändå bara mätas genom en sak: hur många kvinnor har varit karnevalsgeneraler sedan 1849? Tja, vi kan ju pröva att göra samma sak med Sydsvenskan.
Sydsvenskan är en framgångsrik tidning i en bransch i kris. Man har målmedvetet satsat på att förnya chefsposterna inom tidningen, man arbetar aktivt med nya metoder att interagera med sina läsare och man vinner många branschpriser. En majoritet av de redaktionella cheferna är kvinnor, man lyfter fram unga invandrare eller kvinnor med utländsk bakgrund till viktiga poster. Men ska man mäta Sydsvenskans jämställdhets- och jämlikhetsarbete på samma sätt som Sydsvenskan mäter Lundakarnevalens (eller Studentlunds för den delen) jämställdhetsarbete mynnar granskningen ut i en enda slutsats: Sydsvenskan är en gubbifierad tidning av medelålders vita män för medelålders vita män, ty sedan 1848 har tidningen inte lyckats skaka fram en enda kvinnlig chefredaktör.
Kastar man den beskyllningen i ansiktet på Sydsvenskanjournalister får man genast indignerade svar på tal: "vår politiska chefredaktör är en kvinna" (läs svar på kommentar kl 17.45), eller "just nu är faktiskt kvinnor i majoritet bland övriga redaktionella chefer", men mäter man på samma sätt som Sydsvenskan mäter får man bara ett svar: Sydsvenskan har misslyckats i sitt jämställdhetsarbete. Vad tänker ni göra åt det? Mitt förslag till lösning: granska Studentlund på samma sätt som ni själva vill bli granskade, mät inte bara en symbolpost.

2 Comments:

  1. Anders said...
    Du jämför lite äpplen och päron tycker jag. Visst vore en djupare granskning bra men chefredaktören för sydsvenskan är ju ingalunda den som representerar tidningen utåt mot samhället, även om han/hon så klart kan ha mycket makt internt. Karnevalsgeneralen är ju däremot en "symbolpost" just i meningen att den personen företräder karnevalen och studentlund i stort gentemot övriga samhället. Just därför vore det ju av extra värde om man faktiskt kunde orkat visa att man inte behöver vara tredje generationens Lundaspexare med Y-kromosom för att platsa...
    Skånska betraktelser said...
    Fast nog tycker jag att en chefredaktör representerar sin tidning utåt mot samhället minst lika mycket som en karnevalsgeneral representerar Lundakarnevalen utåt. Och att just karnevalsgeneralen av alla människor (LUS ordförande, AF:s ombudsman eller KK:s ordförande för att bara nämna några) skulle företräda Studentlund i stort tror jag ingen inom Studentlund går med på.

Post a Comment




 

Copyright 2006| Blogger Templates by GeckoandFly modified and converted to Blogger Beta by Blogcrowds.
No part of the content or the blog may be reproduced without prior written permission.