Som en del i den politiska omstöpningen av Region Skåne efter femklöverns maktövertagande kommer man stadfästa den fyrdelning av Skåne som finns mellan kommunerna. Idag finns det fyra geografiska samarbeten för Skånes kommuner: Nordväst, Nordost, Sydväst, Sydost. I och med förslaget för ny politisk organisation av Region Skåne kommer man avskaffa de fem distriktsnämnderna (som utgår från sjukhusorganisationen) och ersätta den med fyra delregionala beredningar för tillväxt och hälsa, vars gränser motsvarar de delregionala kommunsamarbetena.
Beredningarna ska samverka med kommunerna inom områden som närsjukvård, folkhälsa, trafik, kultur och miljö. De har ingen beslutanderätt, men de ska ledas av regionråd och ha förslagsrätt till fullmäktige. Syftet med detta är bättre förankring av Region Skåne bland kommuner och medborgare, samt bättre fokus på helheten av Region Skånes verksamheter.
Upplands landshövding Anders Björck fortsätter sitt korståg mot sin landshövdingskollega Mats Svegfors (Västmanlands län) ansvarskommitté med ännu en debattartikel i DN idag. Anders Björck är upprörd över det faktum att allt pekar på att kommittén kommer resultera i att Upplands län kommer att ingå i en ny Mälardalsregion. Han är lika upprörd över att dessa viktiga frågor (om den framtida kompetensen mellan stat och region, samt region och kommun) har skett utan demokratisk förankring.
Även om jag inte delar Anders Björcks skeptisism mot starka regioner och svaga länsstyrelser, så har han ändå rätt i mycket. Framförallt om vem det är som ska definiera de framtida regionerna, och hur mycket invånarna har att säga till om i denna fråga. Vissa tycker att det är helt ovidkommande att diskutera framtida administrativa gränser som ändå inte har någon direkt relevans för dess invånare, men jag tycker inte det.
Så som jag ser det fungerar regioner oerhört mycket bättre om de har dess invånares fulla stöd. De flesta invånare i Skåne län ser sig som just skåningar och är medvetna om Skåne som geografiskt och politiskt begrepp. Det är därför lättare att demokratiskt förankra beslut som fattas på den regionala nivån.
Men kommer inte nya "superregioner" ändå att sätta sig i folks medvetande, så att Uddevallabor och Skövdebor känner sig mer som Västra Götalänningar än Bohusläningar och Västgötar? Jag tvivlar. Malmöhus län fanns i västra och södra Skåne i runda slängar 300 år, och ändå talade ingen om "malmöhusläningar" - och ingen sörjer Malmöhus läns bortgång. En trehundraårig parantes var allt vad Malmöhus län var.
Därför är jag själv skeptisk mot att slå samman Skåne med Blekinge och södra (eller hela) Halland. Oavsett det faktum att just dessa län tillsammans bildar det gamla Skåneland/Scania (förutom Bornholm), så verkar det som om få blekingar och hallänningar känner sig som skåneländare - och med detta tycker jag att hela idén faller. En "Region Södra Götaland", eller ännu värre "Region Sydsverige", är därför ett ur legitimitetssynpunkt dödfött projekt från början.
Anders Björck vill att svenskarna ska folkomrösta i varje län som berörs av föreslagna förändringar. Egentligen är det ingen dum idé, eftersom sådana folkomröstningar skulle komma att ge de framtida regionerna större demokratisk legitimitet - om det alls blir några då vill säga.
Det är detta som är dilemmat för de som vill behålla och utöka Region Skånes nuvarande kompetenser. Det räcker inte att Skåne vill mera om resten av länen/regionerna i Sverige inte kan hänga med pga att de är för små. Få tror att Sverige kan leva permanent med det nuvarande asymmetriska systemet med olika kompetenser för olika län/regioner beroende på var de är i landet. Därför är många som vill öka Region Skånes kompetenser villiga att betala med att gå samman med Halland och Blekinge, även om de hellre behållit Skånes bekväma gränser.
I inte mindre än två artiklar från helgen hävdas att Västra Götaland/Göteborg har en del att lära av Region Skåne. Göteborgs-Posten skriver om ett Citytunnelnliknande projekt i Göteborg, där inte en enda krona finansierats än, till skillnad från i Malmö där både kommunen och regionen tillfört gigantiska summor.
GT skriver att "näringslivsstrateger är avundsjuka på Region Skåne. De säger:
- Skåne är så homogent, där finns vi-känslan, regionen är naturlig, både geografiskt och kulturellt." Krönikan är intressant och viktig i så motto att krönikören pekar på det faktum att Skåne är en "naturlig enhet" - och indirekt att Västra Götaland inte är det. Säg "Skåne" och de flesta tänker på gula rapsfält, gäss, röd-gul flagga, dialekten eller något annat från övriga Sverige särskiljande. Säg "Västra Götaland" och om någon tänker på något alls så tänker de nog på vårdhuvudmannaskapet Västra Götalandsregionen.
Varför tycker då näringlivsstrategerna att det är så viktigt med en "naturlig region"? Jo, för att när det kommer till större projekt, likt Citytunneln, som bara kan placeras i en begränsad geografisk region, i det här fallet Malmö, är det så mycket lättare att få med hela regionen i finansieringen, eftersom projektet gynnar hela Skåne, och eftersom begreppet Skåne redan finns i folks medvetande är halva arbetet redan gjort. Ett motsvarande projekt i Göteborg, delfinansierat av Västra Götaland stöter genast på problem - invånarna i Bohuslän, Skarborg, Sjurhäradsbygden mm reagerar inte på frasen "det som gynnar Göteborg gynnar också Västra Götaland" på samma sätt som skåningar gör inför motsvarande fras, och blir alltså mindre benägna att stödja sådana projekt.
Personligen tycker jag därför att det är viktigt att Sveriges framtida regioner inte blir skrivbordsprodukter (som Västra Götaland), utan i så stor utsträckning som möjligt "naturliga regioner", som invånarna kan identifiera sig med.