I inte mindre än två artiklar från helgen hävdas att Västra Götaland/Göteborg har en del att lära av Region Skåne. Göteborgs-Posten skriver om ett Citytunnelnliknande projekt i Göteborg, där inte en enda krona finansierats än, till skillnad från i Malmö där både kommunen och regionen tillfört gigantiska summor.
GT skriver att "näringslivsstrateger är avundsjuka på Region Skåne. De säger:
- Skåne är så homogent, där finns vi-känslan, regionen är naturlig, både geografiskt och kulturellt." Krönikan är intressant och viktig i så motto att krönikören pekar på det faktum att Skåne är en "naturlig enhet" - och indirekt att Västra Götaland inte är det. Säg "Skåne" och de flesta tänker på gula rapsfält, gäss, röd-gul flagga, dialekten eller något annat från övriga Sverige särskiljande. Säg "Västra Götaland" och om någon tänker på något alls så tänker de nog på vårdhuvudmannaskapet Västra Götalandsregionen.
Varför tycker då näringlivsstrategerna att det är så viktigt med en "naturlig region"? Jo, för att när det kommer till större projekt, likt Citytunneln, som bara kan placeras i en begränsad geografisk region, i det här fallet Malmö, är det så mycket lättare att få med hela regionen i finansieringen, eftersom projektet gynnar hela Skåne, och eftersom begreppet Skåne redan finns i folks medvetande är halva arbetet redan gjort. Ett motsvarande projekt i Göteborg, delfinansierat av Västra Götaland stöter genast på problem - invånarna i Bohuslän, Skarborg, Sjurhäradsbygden mm reagerar inte på frasen "det som gynnar Göteborg gynnar också Västra Götaland" på samma sätt som skåningar gör inför motsvarande fras, och blir alltså mindre benägna att stödja sådana projekt.
Personligen tycker jag därför att det är viktigt att Sveriges framtida regioner inte blir skrivbordsprodukter (som Västra Götaland), utan i så stor utsträckning som möjligt "naturliga regioner", som invånarna kan identifiera sig med.
Etiketter: Regionalisering